Repris från 13 Oktober -08
Det här inlägget skrevs när jag hade en resa till Australien framför mig, jag skulle åka på ett Work and Holiday-visum och stanna ungefär 6 månader var det tänkt. Nu blev det så att jag stannade 9 månader och att jag på vägen träffade mitt livs kärlek. Det är dock en annan, mycket längre historia.
Jag har börjat städa ur mitt rum. Det känns oerhört vemodigt samtidigt som det känns väldigt väldigt bra. Jag hittade min studentmössa hängandes på en tavla, tog på mej den och spatserade nostalgisk runt i lägenheten en stund. Precis som Doktor Cosmos brukade vandra fram och tillbaka, fram och tillbaka för att tillslut komma på en idé.
Pling! sa det plötsligt och jag kastade entusiastiskt ur mej:
"HEY! Jag ska bli militär eller nåt så jag får ha på mej en sånhär varje dag!"
"Nämen, ska du döda folk?!", fick jag av mamma till svar.
Tack för den uppbackningen mammi, tänkte jag och la tillfälligt ner de framtidsplanerna för att istället sätta mej ner på golvet för att läsa vad folk skrivit i mössan. Bland osammanhängande och svårtydda hälsningar som "Du är bäst på att rulla köttbullar", "Rolandgirl" och "Klipp dej och skaffa ett jobb för fan!" hittade jag dessa vackra ord:
"När du är typ 70 och läser detta, hoppas allt blev som du ville. KÄRLEK."
Det värsta med livet är att det inte sänder några repriser av de bästa ögonblicken.
"Jag är en sakletare nämligen..."
"...och då har man aldrig en ledig stund."
”Får man verkligen ta allting man hittar”, undrade Annika.
”Ja, allting som ligger på marken”, sa Pippi.
- Urklipp från boken Pippi Långstrump (1945) av Astrid Lindgren -
Det bor nog en liten sakletare i mig. Jag blir alltid så glad när jag hittar saker på marken.
Som det här vykortet som jag hittade någon dag innan Alla Hjärtans Dag.
I want you.
Det bästa med hösten
Det bästa med hösten är att man kan stanna inne en hel dag utan att ha dåligt samvete. Klippa och klistra i fotoalbum, måla och ligga nerbäddad i sängen och kolla på det nya How I Met Your Mother-avsnittet (som för övrigt var riktigt roligt denna gång, är det någon annan än jag som tycker det var bättre förr?)
Att sitta inne och vara lite frusen, dricka varm choklad och mandariner i mängder är helt klart det bästa med hösten. Ni anar inte hur glad jag blev när jag upptäckte att det äntligen är manadrinsäsong! Jag tror att detta är den tid jag äter mest frukt. Förutom på sommaren då, när jag oftast missbrukar jordgubbar (2 liter om dagen). Nektarinsäsongen är inte heller helt fel, synd bara att den är så kort.
Fem frukter om dagen brukar man väl säga. Idag har jag fått i mig 5 på förmidDAGEN, 5 på eftermidDAGEN och planerar att få i mig 5 till innan dagen är slut. Har jag bunkrat upp i kroppen för sämre tider då? Kan man spara C-vitamin? Mamma?
Time machine
We all have our time machines.
Some take us back, they're called memories.
Some take us forward, they're called dreams.
Jeremy Irons
En avbildning av verkligheten
När jag tog den här bilden på loppisen igår var min plan att få med det underbart fina mönstret på väskan. Nu när jag tittade på bilden genom datorn fick jag syn på den ensamma lilla skon tillsammans med krukorna. Och helt plötsligt blev det ett ganska fränt kort! Ibland är det för många intryck omkring oss för att vi ska kunna se sånahär saker genom ögonen, tror jag. Det är för många intryck som alla vill registreras samtidigt. Den som kom på uppfinningen kameran är ett geni. Den gör det möjligt för oss att ta in en liten fantastisk del av världen åt gången.
Nu väntar jag bara på en inställning som gör det möjligt att ta kort med ögonen. En inställning som gör det möjligt att trycka på en knapp precis bakom örat och skriva ut en bild precis som den ser ut genom våra ögon. Allt fantastiskt ljus och glimtar i ögon fastnat på ett och samma fotografi. Hur bra vore inte det?
Ingen panik, allt på en gång
Nu är det många projekt på gång. Jag vet inte alls vars jag ska börja. Det är som att vilja lyssna på flera sånger samtidigt. Att vilja höra alla melodier på samma gang och sjunga med i olika texter. Jag vill lyssna på Tankesmedjan samtidigt som Melissa Horn, Robyns nya samtidigt som Håkan Hellström, Jan Delay och Gnarls Barkley. Jag vill baka blåbärsmuffins och diska upp i köket. Jag vill börja måla pa min nya gigantiska canvasduk samtidigt som jag vill teckna klart min senaste teckning. Sy en massa fina saker med min nya symaskin och sälja saker som jag inte behöver pa Ebay. Jag vill rita en Gatomalokatt och bygga en hemsida. Jag vill (bör) plugga. Vi far se i vilken ände jag börjar. Det lutar mot muffinsen.
1 år i Tyskland!
Jag kan säga, utan att överdriva, att jag har nyst minst femtioelva ganger idag. Jag har förmodligen bara bara tre hjärnceller kvar vid det här laget.
.
I alla fall, det jag ville säga är att idag för ett år sedan flyttade jag till Tyskland. Jag har alltsa bott här i ett helt år nu. Tiden har gått så fruktansvärt snabbt! Det är bara ett år sedan vi lämnade Australien och kom tillbaka till verkligheten igen. Någonting som nu känns väldigt, väldigt långt borta.
. .
Så, 1 år i Tyskland!
Det firar vi med en nysning till!
En liten sak bara
Varfär kliar det alltid överallt när man precis har malat pa nytt nagellack? Bara liksom föratt. Bara för att det inte gar att klia utan att sabba nagellacket. Jag blir galen!
Saknad
Jag saknar att sitta pa Roasters och fika i timmar och att prata om samma saker om och om igen. Jag saknar att se bekanta ansikten pa stan. Jag saknar att sitta ute pa altan och grilla pa sommaren. Jag saknar havet och hur det luktar. Jag saknar lösviktsgodis och Sourcream-and Pepperchips. Jag saknar mammas kardemummabullar. Jag saknar att sitta barbacka pa Meadlys rygg, känna gräset kittla under fötterna och begrava min näsa hennes man. Jag saknar att hoppa i det iskalla vattnet vid Udden redan i maj. Jag saknar att att ha Mira sovandes under min arm pa natten. Jag saknar att komma hem fran skolan, slänga mig i soffan och se pa Vänner i väntan pa att mamma ska komma hem. Jag saknar att kunna göra mig förstadd utan att vända tungan och hjärnan ut och in. Jag saknar att möta bekanta ansikten ute pa krogen och jag saknar det obligatoriska Maxbesöket efterat.
.
.
....aah, jag saknar Lulea!
Finbesök!
Igar hade vi besök av tva sköna prickar. Det var ett bra tag sen vi sags , mellan tummen och pekfingret skulle jag tro att det var kring 2-3 manader sen sist. Sa det var ett kärt aterseende vill jag lova! Synd att de inte kunde stanna sa länge bara. De sa nagot om att de var paväg till andra sidan jorden och att de egentligen bara hade sett fel pa kartan. Kom tillbaka snart! Ni är alltid varmt välkomna.
Bade himlen och solen tittade in (ut) igar.
Bade himlen och solen tittade in (ut) igar.
I ett barns klara ögon bor den
Jag fick just en stark längtan efter risgrynsgröt, vilket förvanar eftersom jag inte ens gillar det. Hela den här grejen med att det är kallt och mörkt mest hela tiden har gjort att jag sakta men säkert har vaggats in i julkänsla, och vet ni vad? jag stormtrivs! Allt som behövdes för att bota min julfobi var tydligen ett ars franvaro för nu kan jag knappt vänta till att fa äta pepparkakor, pynta granen, sitta i soffan och kolla pa Kalle Anka, öppna paket och krama nära och kära. Ja OJ vad jag ser framemot att fira jul hemma i Lulea med snö upp till taknocken som pa den gamla goda tiden.
Fem fem fem fem
Här famlar vi omkring
Och fattar ingenting
Och fattar ingenting
Jag föll djupt och handlöst
Nu har jag ramlat dit, och riktigt rejält den här gången. Jag har gått och blivit kär. Så sjukt himla kär att det fysiskt gör ont i hjärtat. Jag vet inte, det kanske bara är jag, men jag tycker inte att det här kom speciellt lägligt med tanke på att jag lämnar landet om mindre än 14 dar. Det enda jag egentligen vill är att sitta och titta på honom. Men det går ju inte. Jag skulle bara vilja krama honom hårt och aldrig nånsin släppa taget. Men det kan jag inte. Man vet ju aldrig vad som händer när jag kommer hem, men som sagt, det är ju ett tag kvar. Han kanske redan har hittat en annan matte då. Eller ännu värre, växt upp!
Funderationer
En kollega berättade idag att hon hade nån slags existentiell kris. "Vad går det ut på?" frågade hon mej och det gjorde att jag började tänka. Det bara snurrade runt i all världens fart i huvudet och nu känner jag mej helt störd. Det är nästan som när jag tänker på rymden. Det går inte, för då tillslut blir känner jag mej helt psyk. För egentligen, om man är astronaut och råkar sväva iväg, bort ut i yttre rymden, vars tar man då vägen? Tar det nånsin slut?
Vi kan le men bara i sekunder
Nu är jag sådär glad igen. Sådär oförskämt glad i magen helt utan anledning.
Någon bakomliggande anledning lär ju gladheten ha men inget jag kommer på sådär på rak arm. Jag fick, i samband med detta, för mej att slå upp lite synonymer till ordet "glad" för att inte låta alltför tjatig. Det här är min reflektion:
- Lycklig, på gott humör, belåten, glättig, gladlynt, gladelig, lättsam, älskvärd, sorglös, sorgfri, nyter, munter, solig, pigg, livad, lätt till sinnes, uppspelt, uppsluppen, upprymd, uppåt, förtjust; lullig, lättberusad 2 glädjande, rolig, trevlig, positiv, angenäm (motsatsord: ledsen, sorgsen, nedstämd)
Detta gjorde att jag även kände mej tvungen att slå upp motsatsen till detta. (Alltså ledsen):
- bedrövad, sorgsen, olycklig, nere, moloken, nedslagen, nedstämd, beklämd, förstämd, melankolisk, olustig, dyster, betryckt, modfälld, tårögd; besviken, förargad; led, uttråkad, trött, less, ur humör (motsatsord: glad)
Jag blir lullig över att höra att ledsen inte har lika många synonymer. HA!
Nu blev det typ ett till sånt där fånigt feel-good inlägg om hur glättig jag är, men jag tänkte att nu när har jag fått det ur mej, kanske nån annan känner sej lika upprymd som jag.
ps. Pratade nyss med världens värsta hurtbulle som fick mej på ännu bättre humör. Tänk vad så lite kan göra mycket! ds.
Nu är det nästan snö på marken
Idag var det så kallt att marken var frostig. Jag gick förbi några vattenpölar som hade is runt kanterna och jag kunde inte hålla mej från att gå på dem. Kras, kras, kras sa det. Det blåste inte heller, vilket gjorde det kylan mer behaglig. Inte sådär höstruskigt då det känns som om vinden letar sej in ändå till benmärgen, utan det var en bra kallhet. Det känns som om det går så mycket lättare att andas när det är kallt. Det är en del av vintern jag kommer sakna.
Så var försiktig du har mitt liv i din hand
Jag tror det mesta bara är en fråga om förflyttningar som inträffar eller inte inträffar vid rätt tidpunkt. Alla dessa förflyttningar, resulterar oftast i ännu en. Man skulle nästan kunna säga att det är som med ett par dominobrickor. Om första pjäsen knuffas till, kommer den att välta på nästa, som välter på nästa, och så vidare. Om inte den första brickan hade fått sej en knuff just vid det tillfället, hade inte heller nummer två ramlat.
Resten är bara en fråga om de två bilarna.
Krockar de eller krockar de inte?
Det beror alltid på vilken tidpunkt de ger sig av.
Krockar de eller krockar de inte?
Det beror alltid på vilken tidpunkt de ger sig av.
Men allt det här vänder sig in i mig
Jag tror jag har förtroende för dej, verkligt förtroende.
Och det tar sej inte uttryck i något speciellt jag fråga dej om eller berätta om.
Det är en allmän känsla av att lugnt kunna luta min själ mot din själ, mitt hjärta mot ditt hjärta.
Jag vet att du inte kommer att förråda mej medan min själ och mitt hjärta sover.
Och det tar sej inte uttryck i något speciellt jag fråga dej om eller berätta om.
Det är en allmän känsla av att lugnt kunna luta min själ mot din själ, mitt hjärta mot ditt hjärta.
Jag vet att du inte kommer att förråda mej medan min själ och mitt hjärta sover.
Jag tänker aldrig på det, bara ikväll
Jag har börjat städa ur mitt rum. Det känns oerhört vemodigt samtidigt som det känns väldigt väldigt bra. Jag hittade min studentmössa hängandes på en tavla, tog på mej den och spatserade nostalgisk runt i lägenheten en stund. Precis som Doktor Cosmos brukade vandra fram och tillbaka, fram och tillbaka för att tillslut komma på en idé.
Pling! sa det plötsligt och jag kastade entusiastiskt ur mej:
"HEY! Jag ska bli militär eller nåt så jag får ha på mej en sånhär varje dag!"
"Nämen, ska du döda folk?!", fick jag av mamma till svar.
Tack för den uppbackningen mammi, tänkte jag och la tillfälligt ner de framtidsplanerna för att istället sätta mej ner på golvet för att läsa vad folk skrivit i mössan. Bland osammanhängande och svårtydda hälsningar som "Du är bäst på att rulla köttbullar", "Rolandgirl" och "Klipp dej och skaffa ett jobb för fan!" hittade jag dessa vackra ord:
"När du är typ 70 och läser detta, hoppas allt blev som du ville. KÄRLEK."
Det värsta med livet är att det inte sänder några repriser av de bästa ögonblicken.
Pling! sa det plötsligt och jag kastade entusiastiskt ur mej:
"HEY! Jag ska bli militär eller nåt så jag får ha på mej en sånhär varje dag!"
"Nämen, ska du döda folk?!", fick jag av mamma till svar.
Tack för den uppbackningen mammi, tänkte jag och la tillfälligt ner de framtidsplanerna för att istället sätta mej ner på golvet för att läsa vad folk skrivit i mössan. Bland osammanhängande och svårtydda hälsningar som "Du är bäst på att rulla köttbullar", "Rolandgirl" och "Klipp dej och skaffa ett jobb för fan!" hittade jag dessa vackra ord:
"När du är typ 70 och läser detta, hoppas allt blev som du ville. KÄRLEK."
Det värsta med livet är att det inte sänder några repriser av de bästa ögonblicken.
Varför jag älskar google (del 1)
Nånting som gnagt inom mej en tid är : Vad har egentligen Trocadero för smak?
Jag googlade och kom fram till att:
"Trocadero är en läskedryck med smak av fosforsyra, äpple och apelsin. Den lanserades år 1953 av Saturnus AB och är mycket populär i Norrland. "Trocca", som den i folkmun kallas, har kallats "Norrlands nationaldryck". "
Man lär sej nåt nytt varje dag.
Jag googlade och kom fram till att:
"Trocadero är en läskedryck med smak av fosforsyra, äpple och apelsin. Den lanserades år 1953 av Saturnus AB och är mycket populär i Norrland. "Trocca", som den i folkmun kallas, har kallats "Norrlands nationaldryck". "
Man lär sej nåt nytt varje dag.
