Repris från 13 Oktober -08
Det här inlägget skrevs när jag hade en resa till Australien framför mig, jag skulle åka på ett Work and Holiday-visum och stanna ungefär 6 månader var det tänkt. Nu blev det så att jag stannade 9 månader och att jag på vägen träffade mitt livs kärlek. Det är dock en annan, mycket längre historia.
Jag har börjat städa ur mitt rum. Det känns oerhört vemodigt samtidigt som det känns väldigt väldigt bra. Jag hittade min studentmössa hängandes på en tavla, tog på mej den och spatserade nostalgisk runt i lägenheten en stund. Precis som Doktor Cosmos brukade vandra fram och tillbaka, fram och tillbaka för att tillslut komma på en idé.
Pling! sa det plötsligt och jag kastade entusiastiskt ur mej:
"HEY! Jag ska bli militär eller nåt så jag får ha på mej en sånhär varje dag!"
"Nämen, ska du döda folk?!", fick jag av mamma till svar.
Tack för den uppbackningen mammi, tänkte jag och la tillfälligt ner de framtidsplanerna för att istället sätta mej ner på golvet för att läsa vad folk skrivit i mössan. Bland osammanhängande och svårtydda hälsningar som "Du är bäst på att rulla köttbullar", "Rolandgirl" och "Klipp dej och skaffa ett jobb för fan!" hittade jag dessa vackra ord:
"När du är typ 70 och läser detta, hoppas allt blev som du ville. KÄRLEK."
Det värsta med livet är att det inte sänder några repriser av de bästa ögonblicken.
Comments
Trackback
