Nu har jag ramlat dit, och riktigt rejält den här gången. Jag har gått och blivit kär. Så sjukt himla kär att det fysiskt gör ont i hjärtat. Jag vet inte, det kanske bara är jag, men jag tycker inte att det här kom speciellt lägligt med tanke på att jag lämnar landet om mindre än 14 dar. Det enda jag egentligen vill är att sitta och titta på honom. Men det går ju inte. Jag skulle bara vilja krama honom hårt och aldrig nånsin släppa taget. Men det kan jag inte. Man vet ju aldrig vad som händer när jag kommer hem, men som sagt, det är ju ett tag kvar. Han kanske redan har hittat en annan matte då. Eller ännu värre, växt upp!