Idag var det så kallt att marken var frostig. Jag gick förbi några vattenpölar som hade is runt kanterna och jag kunde inte hålla mej från att gå på dem. Kras, kras, kras sa det. Det blåste inte heller, vilket gjorde det kylan mer behaglig. Inte sådär höstruskigt då det känns som om vinden letar sej in ändå till benmärgen, utan det var en bra kallhet. Det känns som om det går så mycket lättare att andas när det är kallt. Det är en del av vintern jag kommer sakna.