Man skulle ju kunna säga att det går himla bra, men man skulle även kunna säga att man inte vet nånting. Det största frågetecknet av alla är hur det går för Isse? Har hon bestämt sej ännu? Har hon riktat in sej på målet? Och den inte helt ointressanta frågan, vem/vad ÄR målet? Säg det den som vet.

Ikväll blir det  genrep inför dansföreställningen lördag/söndag och sen blir det väl några slags festligheter.  Än har vi inte gett upp!

En kraftig smäll. Fönsterrutorna skallrar. Steg i trapphuset och kort därefter pling i ringklockan. Möts av en polis i uniform som informerar oss om att vi snabbast möjligast måste utrymma byggnaden eftersom det har skett en explosion. "Vänta, vaa? Vad sa du nu?"
Traskar yrvaken ner för trappen och möts av åsynen av brandmän, slangar, poliser, glassplitter, rök och dimma.

Jahapp, då var man vaken.


http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=3762985

För ett ögonblick trodde jag att allt var som vanligt igen. Att allt var som förr.

Precis då började väckarklockan sjunga. Helvetes jävla skit. Ibland tycks jag ha riktigt svårt att skilja mellan verklighet och dröm, särskilt på sista tiden. Drömde jag eller hände det på rikt? Sa han detdär eller inbillade jag mej bara? Träffade jag dej igår? Näehää..

Ibland känner man att man inte har nån koll på nånting. Allting bara är och händer utan att man orkar bry sej. Ibland är en dröm det finaste man har.

Ibland känner man sej glad utan anledning. Man känner en värme inombords utan att man egentligen vet varför. Det skulle jag vilja säga är den bästa glädjen. Det bara känns i magen att, nääe hörru du, nu är jag glad. Och sen kan man vara glad utan att fundera så mycket mer på det.

Vänta, jag känner igen dethär...

"Alfons Åberg är en liten, ganska vanlig kille, (okej jag är en tjej) 
som bor med sin pappa (mamma för min del). Då han är mindre har han en låtsaskompis vid namn Mållgan (min hette Annars), som bara han kan se. Senare, i lekskoleåldern, får han riktiga vänner som Milla och Viktor (Johanna och Isabelle). Han har även en katt som heter Pussel (Mira, även kallad Kisse). "



"Alfons! Kom nu, klockan är mycket", ropar pappa från köket. "Vi måste gå till dagis!"
"Ja, jag kommer", säger Alfons, "jag ska bara..."


Jag ska bara...

8.9 år.


Huuh. Öööh.. Jaa. Som sagt.

"And how do we make it stop?"


Jag vill verkligen inte bli vuxen. Det måste ju vara bland det tråkigaste man kan bli.
Tänk att måste gå till jobbet och göra samma jäkla sak var-enda dag! Jag hade nog blivit knäpp. Jag skulle kunna tro att det ligger nånting i det dom som redan har gått ut skolan säger. Vi har det allt bra. Vi som fortfarande är barn. Man borde nog ta till vara på de här sista veckorna som är kvar för att sedan orka stå emot pressen att bli stor.


Å andra sidan säger jag inte nej till att få en jobbtelefon och månadslön.
Då känner man sej helt plötsligt som nånting mer.

Och inget vet om det,
men jag ska berätta allt för dig
jag ligger på sängen och tänker:
"tänk på mig"

Alltså gårdagen. Jag tror inte någon på bussen/Storgatan/Grace missade att vi ska ta studenten.
Kvällen började hos Melodi där det allt eftersom ramlade in fler och fler pirater. Det var riktigt många från klassen där, även fast vi saknade några snärtar. Pelle hade till exempel lämnat oss för golf i huvudstaden, va är det för sätt? I alla fall så begav vi oss till slut in till stan och vägen in var en upplevelse må jag säga. Vi sjöng att vi ska ta studenten, våran egenkomponerade "På torsdags äts det ärtsoppa.." och en hel drös med andra glada och muntra sommarlåtar. Och inte tog det slut där. Nej, vi sjöng konstant från bussen, genom hela stan och in på krogen. Nu har det satt igång på rikt.

---

Tänkte bara göra en kort liten redogörelse av ordet "meeh" eftersom jag har stött på många som på något sätt uppfattar ordet som negativt. Negativt behöver det inte alls vara. Det är ett helt fenomenalt ord!
Det var min kära vän Robin som för en ganska lång tid sonm introducerade mej för begreppet och jag fann det mycket användningsbart.

Exempel 1: Du träffar någon du inte träffat på länge och som egentligen inte borde vara där du är - "Meeh!" (Förvånat och snopet, men ändå glatt eftersom det är ett kärt återseende. Som frågan: "Vad gör du här?!" fast i ett ord.)  Ex 2: En vän berättar en vän någonting jobbigt/irriterande/störande - "MEEH!" (Du visar att du är missnöjd och behöver egentligen gå djupare i den diskussionen om du inte vill). Ex 3: Någon säger/gör någonting taskigt - "Meeh." (Fan-va-dum-du-är-meeh.) Ex 4: Någon säger någonting du inte förstod/lyssnade på och du vill försöka se ut som om du förstod/lyssnade i alla fall - "Meeh?" (Liknande: "Jasså det säger du?" Hur du lägger betoningen beror på tonfallet hos den andre.)

Ni hittar säkert på fler användningsområden. Ingenting är för knasigt eller konstigt, allt är tillåtet. Bara er egen fantasi kan stoppa er!
Lycka till!

Helt otroligt. Och då menar jag inte otroligt sådär lite vardagligt,
utan verkligen det-är-inte-möjligt-OTROLIGT!
Tänk att en elefant kan rita finare än vad man själv gör.
Watch and learn.

www.nanok.com/ele

Ibland är allting meeh. Som idag. Och igår. På kvällen. Men sånt där brukar gå över ganska fort, eller så skjuter man bara ifrån sej det, bort, bort. Men det blir bättre för det? Näe såklart inte. Bara för stunden, men inte längre än så. Ändå gör man det, skjuter upp saker, bort saker, framåt, iväg. Även fast man borde ta itu med saker på en gång.

En liten lista man borde ta itu med i alla fall:

♦ Boka biljetter till Oz - Has to be done soon soon soon!
♦ Göra klart allt det sista i skolan; marknadsföringsprov imorrn, Adm-prov, Inrternationell ek. inlämning.. och hum?Är det nåmer?

♦ Ha mer koll på saker. Tydligen.

♦ Lära sej franska

♦ Bada såfort isen behagar lämna oss

♦ Bli brun

♦ Och som sagt att ta tag i saker, deal with things, you know.

Men man ska icke förglömma att då och då göra saker bara för att man känner för det.
Som att skita i allt bara för att man inte ids.
Idag är det en sån dag.

◊