För ett ögonblick trodde jag att allt var som vanligt igen. Att allt var som förr.

Precis då började väckarklockan sjunga. Helvetes jävla skit. Ibland tycks jag ha riktigt svårt att skilja mellan verklighet och dröm, särskilt på sista tiden. Drömde jag eller hände det på rikt? Sa han detdär eller inbillade jag mej bara? Träffade jag dej igår? Näehää..

Ibland känner man att man inte har nån koll på nånting. Allting bara är och händer utan att man orkar bry sej. Ibland är en dröm det finaste man har.