Idag åkte höstuniformen på och vi traskade iväg på loppis. Jag kände på mig att jag skulle göra ett riktigt fynd, och ni anar inte hur rätt jag hade.

Jag fick syn på den på håll i en tjejs händer. Jag hörde henne fråga hur mycket den skulle kosta och försäljaren svarade: "3 euro." "Nu är det kört", tänkte jag och var helt bensäker på att hon skulle köpa den. Jag menar, 3 €?!

Jag vände mig om. Mungiporna hänge nedåt. Kosta utbrast:"Titta!" Det såg ut som om hon hade ändrat sig! Hon vände sig om och gick i riktning mot den låda väskan tidigare legat i. "YES YES YES!" viskade jag för mig själv. Precis innan hon skulle lägga tillbaka väskan i lådan igen stannade hon. Jag kunde riktigt höra hur hon tänkte så det knakade. "Ska jag köpa den eller inte? Den är ju som väldigt fin.. men jag har ju redan så många väskor.." Jag försökte låtsas som ingenting samtidigt som det kröp i hela kroppen "KÖP DEN INTE!" skrek jag inombords Hon la motvilligt tillbaka den i lådan igen. Hennes goda samvete (och min inre röst) hade segrat! Väskan var min!