Ni vet den där känsla man har när det är en vecka kvar till sommarlovet? Den där slöa, sköna känslan man känner och som gör att man lägger ner allt i förtid och tänker: "Äh, det är en vecka kvar, vi gör ju ändå inget vettigt. Vad spelar det för roll om jag är på lektion eller inte? Betygen är ju ändå redan satta."

Precis så känner jag just nu. Jag har sju dagar kvar att jobba innan jag får mitt ack så efterlängtade sommarlov långt långt bort i fjärran land. Och nu känner jag att jag verkligen inte orkar mer. Jag IDS inte anstränga mej, utan jag har redan ställt in min hjärna på vila. Nu har jag gjort mitt. My work here is done. Helst av allt skulle jag bara vilja lalla runt med klassen och spela kubb på Udden, like back in the days (närmare bestämt maj/juni iår), men det går visst inte, för nu är skoltiden över. Ett sista, långt sommarlov kan jag vara värd tycker jag. Och jag tror inte ens jag behöver nämna hur bra det känns. Nu börjar livet typ.

Sydney den 9 november alltså, yeah! säger jag bara.