Det här inlägget har jag velat posta länge, men det har som inte riktigt blivit av för än nu.



Den första maj hängde det björkar lite överallt här i staden. Traditionen är att alla män köper en utsmyckad björk till den kvinnan de älskar, ju större desto bättre. Kostja trodde inte att jag visste om den här lilla traditionen men min lärare hade förklarat för oss dagen innan... Han fick daligt samvete och lovade att ge en till mej nästa ar. wihoo!

Dagens träning blev 533 trappsteg upp och lika manga ner igen. Vi gick (klättrade) nämligen högst upp i Kölner Dom. Nu när Kostjas familj är här ska vi passa pa att göra alla turistgrejer vi ännu inte gjort.

För ett par helger sedan vad jag och Kostja pa museum. Och da pratar vi inte ett sant där langtrakigt museum som din morbror alltid drog med dej pa när du var liten utan ett chokladmuseum, i värsta Kalle och Chokladfabriken-stuk! Som tur var bjöd de pa choklad, för chokladlukten gjorde oss GALNA.

 

En Chokladfontän som fick lust att dyka ner i.

 

 

Ishockey VM gar av stapeln i Tyskland i ar. Och inte nog med det, hälften av matcherna, inklusive finalen, spelas i Köln. Ja precis, Köln! Jag hade ingen aning om detta. Men nu kan ju alla komma och hälsa pa mej och samtidigt se pa hockey. Bra va?

Igar prövade vi pa Kölns uteliv för andra gangen nagonsin sen jag flyttade hit. Vi lyckades ramla in pa en liten klubb utan namnskylt där man fick sla tärning för att se hur mycket man skulle betala i inträde. Kostja började, och slog först en sexa för att snabbt snappa upp tärningen igen (i tron om att vakten inte sag honom) och sla en gang till, denna gang en tvaa.

Och sa blev det min tur. Skakade tärningen omsorgsfullt i mina kupade hände. Viskade lagt: "Snälla du", och kastade. Knep ihop ögonen (vars ögonlock täcktes av ett perfekt tunt lager av Wet n Wilds highlighter) och bad tyst för mej själv. "Snälla Gud, lat det inte bli en sexa nu. VAD SOM HELST förutom en sexa."


Nu undrar ni säkert ifall han hörde min bön.
Svar: Negativt. Det maste ha blivit nagot tjall pa linjen. För vad blev det, om inte en sexa. Vad blev det om inte en sjukt irriterande jäkla sexa?! Av alla dessa tillfällen?! Alla dessa ganger jag spelat Yatzy eller Monopol, da jag önskat sa innerligt pa en sexa har den varit helt och hallet gömd för allmänheten. Men nu, när jag minst av allt vill se den dyker den upp. Och skrattar mej hanfullt rätt i ansiktet. Jag kan nästan svära pa att om de sex prickarna hade kunnat sjunga hade de tillsammans tagit ton och brutit ut i Astrid Lindgrens Pilutta-visa.

I onsdags firade jag och Kostja ett ar tilsammans med att ga till Oma Kleinmanns, en liten restaurang/bar som Kostja hade hört skulle vara bra. Jag beställde in en cordon bleu med skinka och ost, stekt klyftpotatis & lingonsylt medans Kostja bestämde sej för en schnitzel med svampsas. När det kom in med maten höll vi bada pa att sätta vara drycker i halsen. Vad vi hade fatt in var, vad som kan tänka sej vara den största schnitzeln som nagonsin skadats. Den likson vällde ut över hela tallriken!

"Det här gar aldrig vägen" tänkte jag.



Men man ska inte säga hej..



När den nagot ovanliga formen av "palt-schwieemen" hade lagt sej en aning
var det jag som fick bära hem honom.

Jag älskar gatumusikanter och glädjen de sprider. Idag stod det 8 män pa Ehrenstraße och spelade jazz. Alla människor som gick förbi sken upp i stora leenden, vissa dansade förbi och de flesta letade fram nagra mynt ur planboken. Det var underbart att se! Till och med en äldre man pa kryckor skakade loss sa gott som hans höfter tillät. Och där, mitt i allt, stod jag med ett fanigt leende pa läpparna och trummade med foten i takt till musiken.