Det blev en bra men annorlunda midsommarafton. Vi åt världens största, och troligtvis godaste bakade potatis till lunch, var ut och sprang en runda klockan nio på kvällen och åt varma mackor med champinjonstuvning och drack skumpa. + 2 liter jordgubbar (såklart).

Det verkar ju inte direkt bli något grillväder idag, men bara det inte regnar så ska vi sitta i en park och trycka i oss jordgubbar. Bara jag har jordgubbar är jag glad. Jordgubbar, en filt och Kostja. Jag längtar.

bilder från i april som jag tror jag ännu inte har publicerat.

Nämen titta här vad jag hittade häromdagen. Den sönderrivna boken heter alltså "Das Mädchen mit den dunklen Augen" vilket betyder "Flickan med de mörka ögonen".

Inget att rekommendera alltså.

Varför är det så himla tråkigt väder? Här är det i och för sig 20 grader, men det regnar och är allmänt trist och grått. Idag är det dessutom den längsta dagen på året, så det här kommer ju aldrig ta slut.

Jag kommer även att göra några repriser på gamla inlägg som får mig att tänka tillbaka och som får mitt hjärta att le igenkännande inombords. Vi får se hur det blir. Förhoppningsvis bra.

---

Pling! sa det plötsligt  och jag kastade entusiastiskt ur mej: 
"HEY! Jag ska bli militär eller nåt så jag får ha på mej en sånhär varje dag!" 
"Nämen, ska du döda folk?!", fick jag av mamma till svar. 

Tack för den uppbackningen mammi, tänkte jag och la tillfälligt ner de framtidsplanerna för att istället sätta mej ner på golvet för att läsa vad folk skrivit i mössan. Bland osammanhängande och svårtydda hälsningar som "Du är bäst på att rulla köttbullar", "Rolandgirl" och "Klipp dej och skaffa ett jobb för fan!" hittade jag dessa vackra ord: 

"När du är typ 70 och läser detta, hoppas allt blev som du ville. KÄRLEK."



Det värsta med livet är att det inte sänder några repriser av de bästa ögonblicken.

Jag tänkte inte mycket mer på det, men efteråt - igår närmare bestämt, fick jag världens snilleblixt när jag i duschen! Och då kom jag även på att jag vid flera tillfällen har kommit på mer eller mindre bra idéer när jag stått där inne i badrummet. Det måste ha någonting att göra att när man duschar inte tänker på någonting speciellt, utan låter tankarna flyga fria.

Så nu ska jag iväg och inhandla lite grejer för Ingrids present på hennes dopdag. Mer kan jag tyvärr inte skriva här eftersom jag vet att hennes föräldrar brukar kika in här med jämna mellanrum...

Igår gick "Wake the line" av stapeln, en wakeboardtävling som jag verkligen hade sett framemot. Tyvärr anlände vi precis när finalen var avgjord. Och jag som hade tänkt filma.. Jag fick i alla fall några bilder på den brinnande solnedgången. Alltid något.

Jag tipsar om den HÄR sidan igen. Lätt beroendeframkallande.

Här kommer några favoriter som jag egentligen bara skulle vilja hoppa rätt in och bo i.

Uppvuxen i Luleå, en halvö med en hamn på varje sida, känns det instängt att bo mitt i ett land. Åt vilket håll ligger havet? Vart kommer vinden ifrån?

Ibland saknar det jag det verkligen.

Lunch i solen med mina två bästa vänner (cykeln och Kostja) är en bra paus från all plugg.

En balkong, en mamma, jordgubbar, nektariner, yoghurt, chilinötter,

kroatisk ost, kex och vågornas brus i öronen.

Tack tack tack Louise! Den används flitigt :)

Den första uppgiften vi skulle göra var att ta en bild, bildbehandla den och sedan skriva en dokumentation om vad du har gjort och varför och vad ditt budskap är med bilden. Här är min uppgift:

Jag håller fortfarande på med dokumentationen, vilken ändå inte är så himla kul att läsa tror jag, så jag tror vi skippar det. Vad jag ville förmedla var i alla fall förmedla en drömsk känsla, ni vet den härliga känslan när man är på väg ut i världen, känslan att vara fri att själv bestämma vad vi man vill göra med sitt liv, var man vill bo och vilka man vill ta med på sin resa. Lite som den den här texten som visst går att köpa på T-shirts lite överallt:

Eller helt enkelt -  Anyway the wind blows

Det värsta var när jag var mitt uppe i "Bibliotekskatten Dewey : en småstadskatt som älskades av hela världen", en bok om en katt som slängts in i ett bibliotekets bokinkast och som sedan blir omhändertagen av personalen, så kom en liten kattunge, knappt 5 veckor gammal, jamandes springande mot oss och började stryka sig uppför våra ben. Vi tittade efter mamman, eller ägaren, vem som helst som kunde förbarma sig över den lille kraken men ingen verkade vilja veta av den. Där ett tag började vi nästa överlägga om vi skulle smussla in den på hotellet och ta med den hem. Tillslut kom dock några kroater som, på knagglig tyska, fick fram att den lille kattungens syster eller bror höll till lite högre upp på kullen och när vi bar den lilla katten, som hade hunnit bli så trött att den nästan somnade i mammas famn, upp på kullen, hittade vi en liten matskål och en ännu kattunge, förmodligen kattungens syskon.

Var väldigt orolig att flaskan med saltvatten som jag tagit med till Kostja hade kommit bort, och inte minst mina två nya färgsprakande bikinis som nu ska invigas på Aachener Weiher.