Telefoner har alltid verkat rätt magiska i mina ögon. Just detdär att man kan nå andra människor på de mest otroliga och geografiskt avlägsna platser. Jag vet att det finns fullkomligt logiska förklaringar till hur alltihop fungerar, men jag har ändå aldrig slutat förundras över det fantastiska i att två människor på vardera sidan av jorden obehindrat kan prata med varandra.

14 minus grader hemma, ha? Om det kan vara till någon tröst så är det rätt crappy väder här nere också. Inte minusgrader direkt. men det är blött på marken. Jag vill tillbaka till Sydney. Melbourne är inte min stad. Kanske är det vädret, jag vet inte.

Eftersom det här inte ar en "Idag har jag gjort det här och det här och dagens outfit är denna fina klänning fran blablabla osv"-blogg sa kan du söka pa "hejsverige" pa resdagboken eller klicka HERE om du ar bekväm av dej. (Om du vill veta vad jag har mej för det vill saga.)

Jag älskar det har stallet. Det ar bara lite knepigt att veta vilket hall man ska titta at när man ska ga over gatan.

Jag föll djupt och handlöst när jag mötte dig
Även om det gjorde ont har jag aldrig ångrat mig
Vad var det som hände? Ramlade himlen ner?
Slocknade solen? Eller var det något mer?

Det sköna med den här dagen är att jag kom på farmor att lyssna på reggae, men ungefär där tar det coola med den här dagen slut. Jag hatar att säga hejdå. Det måste vara bland det värsta man kan utsätta sig själv för.

Nu när jag ändå är vaken och inte har så mycket vettigt för mej kan jag ju ta och
visa hur fint det såg ut i mitt rum igår när jag bestämde mej för att börja packa.

Organiserat kaos, som jag så vackert skulle vilja kalla det.

Här famlar vi omkring
Och fattar ingenting