Jag mötte Roland när jag gick till jobbet idag. Han log och hälsade glatt.
Jag tror han har saknat mej. Jag tror inte jag har saknat honom mycket alls. 
Föresten känns det inte lika konstigt som jag hade trott att att inte längre gå i skolan. Visst saknar man tiden med klassen och alla sköna filurer, men vadå, det går över. Allt går över med tiden. Hade varit kul att träffas igen om något år och se vad det har blivit av alla. Se om folk har förändrats eller om allt är någorlunda som det var när vi gjorde Roland på dåligt humör på ekonomilektionerna när vi gjorde andra saker än vad han ville att vi skulle göra.