I onsdags firade jag och Kostja ett ar tilsammans med att ga till Oma Kleinmanns, en liten restaurang/bar som Kostja hade hört skulle vara bra. Jag beställde in en cordon bleu med skinka och ost, stekt klyftpotatis & lingonsylt medans Kostja bestämde sej för en schnitzel med svampsas. När det kom in med maten höll vi bada pa att sätta vara drycker i halsen. Vad vi hade fatt in var, vad som kan tänka sej vara den största schnitzeln som nagonsin skadats. Den likson vällde ut över hela tallriken!

"Det här gar aldrig vägen" tänkte jag.



Men man ska inte säga hej..



När den nagot ovanliga formen av "palt-schwieemen" hade lagt sej en aning
var det jag som fick bära hem honom.